OBS-> Nedan länk har i princip INGET (vad jag vet) med artikeln jag jobbar på att göra! Fick mig bara aktivera nedan oomfattande kritik på Medbestämmande i Livet (MBiL, manualen i min avhandling 1986) och samhället ansvar och dagens lagliga myndighetsansvar
När hälsovården misslyckats kan man kanske rättigheten till dödshjälp i Sverige ändras så blir det i alla fall någon hjälp för svårt lidande och kanske många självmord undviks? Självklart måste det ske i tillstånds kommitté med inte bara medicinsk personal utan även företrädare för allmänheten innan man får tillstånd. Då kanske också upptäcks slarv medvetet eller icke medvetet!
Jag vet detta inte är enbart min uppfattning MEN jag ger inga referenser här utan står själv personligen för vad jag skriver här!
Självmord är ju sista utvägen för extremt lidande – orsaker kan vara psykologiska, biologiska och både också, men också tillfälligt mycket starka! I princip är ofta både också båda inblandade. Kanske det också blir en kraftig utmaning för vården också. Då menar jag kvaliteten men också en hel del omändringar av regelsystemen. I princip är det patienten som kommer till vården men när följer vården upp?
Ytterst varierande men också läkemedels- och personlighets beroende är min uppfattning om vården och när tar t.ex. vården kontakt med sina (inte bara) svårt lidande patienter för att höra hur det går? Finns mycket att kritisera MEN OCKSÅ ge förslag hur man kan ändra på detta, se t.ex. www.boaim2.se
Jag går inte på detaljer här men har själv arbetat med många extremt svåra patienter. T.ex. tortyroffer, PTSD, olika kardiovaskulära dysfunktioner … men också panik, svår ångest och depressioner. Manualen i min doktorsavhandling hete ”Medbestämmande l livet”, men jag hade tillräckligt med provocerande saker och hade jag tagit med ovan hade jag kanske inte blivit godkänd – 1986 var det viktig för mitt kommande arbete inom psykofysiologisk beteende medicin där manualen ändrades till utvidgades till ”patienten som rimligen (av oss, företrädesvis som grupp utbildning) utbildad kompetent resurs och medarbetare” (även om jag inte alltid använde rubriken
Bo von Scheele, professor med fokus på psykofysiologisk beteende medicin
English
When health care has failed, perhaps the right to euthanasia in Sweden can be changed enabling at least at last help for severe suffering and perhaps many suicides are avoided? Of course, it must be done in the permit committee with not only medical staff but also representatives of the public before you get a permit. Then perhaps carelessness is also discovered consciously or unconsciously!
I know this is not only my opinion BUT I do not give any references here but stand for what I write below!
Suicide is the last resort for extreme suffering – causes can be psychological, biological and both too, but also temporarily very strong! In principle, both are often also involved. Perhaps it will also be a major challenge for healthcare as well. By that I mean quality, but also a lot of changes to the regulatory systems. In principle, it is the patient who comes to the care, but when does the care follow up?
Extremely varied but also drug and personality dependency is my perception of healthcare and when, for example, does healthcare contact its (not only) severely suffering patients to hear how things are going? There is a lot to criticize BUT ALSO give suggestions on how to change this, see e.g. www.boaim2.se
I don’t go into details here, but I have worked with many extremely difficult patients myself. E.g. torture victims, PTSD, various cardiovascular dysfunctions… But also panic, severe anxiety and depression. The manual in my doctoral thesis was called ”Co-determination in life”, but I had enough provocative things and if I had included the above, I might not have been approved – in 1986 it was important for my future work in psychophysiological behavioural medicine, where the manual was changed to ”the patient who reasonably (by us, preferably as a group education) trained competent resource and co-worker” (although I did not always use the title
Bo von Scheele, Professor with a focus on Quantum integrated in Psychophysiological Behavioural Medicine