(Swedish below the English text)
Introduction;
In clinical psychophysiology, we work with the interaction between psycho-limbic (including ”spatial part” discussed e.g. in https://biopsychosocialmedicine.com/clinical-data-2/crucial-issues-to-discuss/) and neurobiological/physiological processes.
Our axiomatic starting point is that most dysfunctions are both, regardless of whether the dysfunctions are considered physiological or psychological, since it is likely to be psycho-emotional reactions in connection with e.g. bone fractures (which can affect rehab) or, conversely, that psycho-emotional states can cause physiological dysfunctions BUT we do not really have the tools today to be able to determine the ”distribution” of the patient in front of us – yet!
An example (not published): A patient is referred to us for severe dizziness. During the psychophysiological laboratory part, we found that there was an association with increased (subjective and in measured parameters) problems in the workplace. Pretty quickly, the patient (on sick leave) became well, she thought, and was ready to start working again, even though we had informed her that our data indicated that there were workplace problems with the problem. I asked her to wait a bit and finish the treatment (https://culturalmedicine.se/health-in-complex-world/hela-not-just-for-medicine-consideration/) but she felt so good and wanted to go to work .. Then I suggested that she should walk by on the street at the workplace in the evening and evaluate and report.
She reported that as soon as she entered the street, she began to feel the dizziness coming back! I suggested we check with her psychophysiological data in the laboratory. It was clear, a little as before, but a little better, that is, encouraging. She then successfully completed her treatment.
Without psychophysiological measurement systems, the above would not work as well – but I always had (1) patients connected in the laboratory when we worked one-on-one with patients.
Another example: A torture victim said in a report from this week’s self-care work; ”My torturers have become much kinder in my nightmares”… which was also consistent with his laboratory data. But it is precisely the subjective experience that makes difficult life situations ”make or break”. At the same time, they are strengthened by the fact that laboratory data indicate that it is true, which increases security – in addition to reconsolidation, ”safe place” is what we often ”aim for” in clinical work = a subjective (individually unique memory) reinforcement that also exists as a ”refuge” …
A third example: Could spatial information and verbal explanation of data create completely new conditions in difficult situations? A chest pain patient comes directly to us from the emergency room. The data (here only Respiratory Sinus Arrhythmia) show how the data goes from chaos to perfect autonomic nervous system oscillation through hypnosis suggestions that ”aim” at the patient’s unique safe place – for future use given learning to manage their own stress-related biopsychosocial lifestyle behavior
RSA-breathing in emergency chest pain male patient
The above is three of many examples, but I am not discussing the methodology here, but rather that the interaction between psycho-limbic and neurobiological processes is often a major problem in health care in general, even if there is perhaps little discussion more than the need for drugs (often without proper psychological evaluation).
Our (Limbic based) memories are constantly influenced/affected by real-world information processes and updates occur all the time. This means, for example, that permanent, chronic state memory superior constructs (based on George Kelly’s Personal Construct Theory, 1955) are constantly reinforced. Hypothetically, we can imagine that after a few years, the neurobiological dysfunction may improve, but the psycho-limbic ”persists or worsens” the symptoms – the main cause may then have ”moved” from the neurobiological to the psycho-limbic (spatial information part).
Over the years, there are various methods of trying to influence psycho-limbic dysfunctions, e.g. reciprocal inhibition, systematic desensitization, reconsolidation.
Below, I discuss briefly EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing https://www.psykologforbundet.se/globalassets/psykologtidningen/forskningsartiklar/emdr.pdf) as part of the toolbox and memory reconsolidation, i.e. changing the memory in the desired direction. It may sound easy, but it is complex and each patient is unique in their ”memory story”.
About reconsolidation of memory – that is through intervention modifying/changing memories also very traumatic memories in e.g. in PTSD ….
”Memory reconsolidation is the process that enables the update of a previously consolidated memory trace after its reactivation, through re-exposure to unconditioned stimuli, conditioned stimuli and/or context (Nader and Hardt, 2009).” https://www.sciencedirect.com/topics/neuroscience/memory-reconsolidation#:~:text=Memory%20reconsolidation%20is%20the%20process,Nader%20and%20Hardt%2C%202009).
.. ”In striking contrast, Nader and colleagues showed in their seminal studies on reconsolidation that blocking new protein synthesis immediately after memory retrieval disrupts the long-term maintenance of the expressed memory, leaving memory that had not been retrieved intact (Nader et al., 2000a). This targeted amnesia has led to interest in reconsolidation blockade as a potential therapy for disorders of maladaptive memory, such as post-traumatic stress disorder and addiction (Nader et al., 2013, Schwabe et al., 2014). Thus, the standard assumption in the learning and memory field had been that PKMζ inhibition and reconsolidation blockade disrupted memory maintenance by fundamentally different mechanisms”. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0361923023000321#:~:text=In%20striking%20contrast%2C%20Nader%20and,et%20al.%2C%202000a).
The day I told Karim Nader, ”Don’t do the study”
”Karim Nader changed the course of memory research by reviving interest in the mostly forgotten topic of post-retrieval manipulations of memory. In this paper I summarize the events leading up to his ground-breaking study in my lab on so-called memory reconsolidation, and the effects of that study on the field … Excitedly, Karim told me that we had the perfect brain and behavior model to test reconsolidation. I said, “what’s that?” He said, if we block protein synthesis in the amygdala several days after learning, the next day the rats will not be able to remember and won’t freeze. I said, there’s no way that will work. He dejectedly walked out and said nothing about it for a month. Then he walked in grinning and said, “It worked.” I said, “what worked?” He said that he and Glenn had blocked reconsolidation in the amygdala. I had to eat my words. Bravo Karim. We published the findings in Nature (Nader et al., 2000a).”https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0361923022002052
One example is
”The Role of Memory Reconsolidation in EMDR Therapy Memory reconsolidation is a critical process that occurs when memories are recalled and then stored again in an updated form. During an EMDR session, when an individual recalls a traumatic memory, the memory is retrieved from long-term storage.” https://kimberlyperlin.com/exploring-the-science-behind-emdr-therapy-how-it-rewires-the-brain/#:~:text=The%20Role%20of%20Memory%20Reconsolidation,retrieved%20from%20long-term%20storage.
But in my work I am adding to EMDR more ”tools” of our toolbox while using psychophysiological measures to SEE changes in measured parameters, also giving feedback to the patient about the results (usually afterwards while on-line integrated biofeedback can prevent effective results while the procedurs are complex and easily is disturbed. But it is possible but complex and there is a risk that it prevents obtaining effective results), and then following the treatment processes.
Some examples …. coming
SWEDISH
Rekonsolidering av minnen – Nader et al – inspirerande till effektivt kliniskt arbete med mycket komplex PTSD
Inom klinisk psykofysiologi arbetar vi med samverkan mellan psyko-limbiska (alltså även spatiala) och neurobiologiska/fysiologiska processer. Vår axiomatiska utgångspunkt är att de flesta dysfunktioner är både ock oavsett om dysfunktionerna anses fysiologiska eller psykologiska eftersom det sannolikt är psyko-emotionella reaktioner i samband med t.ex. benbrott (som kan påverka rehab) eller omvänt att psyko-emotionella tillstånd kan orsaka fysiologiska dysfunktioner MEN vi har egentligen inte verktyg i dag att kunna avgöra ”fördelningen” hos patienten framför oss – än!
Ett exempel (ej publicerat): En patient remitteras till oss för svår yrsel. Under psykofysiologiska laboratoriedelen fann vi att de fanns ett samband med ökade (subjektiva och i mät parametrar) problem på arbetsplatsen. Ganska snabbt blev patienten (sjukskriven) bra, tyckte hon och var bredd att börja jobba igen, trots vi hade informerat henne om att våra data tydde på att det fanns arbetsplats problem med i problembilden. Jag bad henne vänta litet och avsluta behandlingen (https://culturalmedicine.se/health-in-complex-world/hela-not-just-for-medicine-consideration/) men hon kände sig så bra och ville … Då föreslog jag henne att hon skulle gå förbi på gatan vid arbetsplatsen på kvällen och utvärdera samt rapportera.
Hon rapporterade att så snart hon kom in på gatan började hon känna att yrseln kom tillbaka! Jag föreslog vi skulle kolla med hennes psykofysiologiska data i laboratoriet. Det var tydlig litet som tidigare men litet bättre, alltså uppmuntrande. Hon fullföljde sedan sin behandling med framgång.
Utan psykofysiologiska mätsystem skulle ovan inte fungera som väl – men jag hade alltid (1) patienter uppkopplade i laboratoriet när vi arbetade enskilt med patienter.
Ett annat exempel: Ett tortyroffer sade i sin rapport från veckans egenvårds arbete; ”mina torterare har blivit mycket snällare i mina mardrömmar” … vilket också stämde med hans laboratoriedata. Men just den subjektiva upplevelsen är ju vad som får svåra livs situationer att ”bära eller brista”. Samtidigt så stärks dem av att laboratoriedata tyder på att det stämmer, vilket ökar tryggheten – förutom rekonsolidering är ”safe place” är vad vi ofta ”siktar på” i det kliniska arbetet = en subjektiv (individuellt unikt minnes) förstärkning som dessutom finns som ”tillflyktsort” …
Ett tredje exempel: Kanske spatial information och verbal förklaring av data skapa helt nya förutsättningar i svåra situationer? En bröstsmärtepatient kommer direkt till oss från akuten. Data (här enbart Respiratorisk sinus arytmi) visar hur data går ifrån kaos till perfekt autonomiska nervsystemets oscillation genom hypnos suggestioner som ”siktar” på patientens unika safe place – för även framtida bruk givet lär sig att hantera egna stressrelaterade biopsykosociala livsstils beteendet – se bild ovan i engelska delen
Ovan är tre av många exempel, men jag diskuterar inte metodiken här utan just att ofta utgör samverkan mellan psyko-limbiska och neurobiologiska processer ett stort problem inom vården överhuvudtaget, även om det kanske lite diskuteras mer än behov av läkemedel (ofta utan väl psykologisk utredning).
Våra (limbiskt baserade) minnen påverkas hela tiden av informationsprocesser i verkligheten och uppdateringar sker hela tiden. Det innebär t.ex. att permanenta, kroniska tillstånds minneskonstrukt (utgår ifrån George Kelly´s Personal Construct Theory, 1955) förstärks hela tiden. Hypotetiskt kan vi tänka oss att efter några år kan neurobiologiska dysfunktionen förbättrats men den psyko-limbiska ”håller kvar eller förvärrar” symptomen – huvudorsaken kan då ha ”flyttat” från den neurobiologiska till den psyko-limbiska (spatiala informations delen).
Det finns genom åren olika metoder att försöka påverka psyko-limbiska dysfunktioner, t.ex. reciprok hämning, systematisk desensibilisering, rekonsolidering. Nedan diskuterar jag EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing https://www.psykologforbundet.se/globalassets/psykologtidningen/forskningsartiklar/emdr.pdf) som del i verktygslådan och minnes rekonsolidering, alltså ändra minnet i önskad riktning. Låter kanske lätt men det är komplext och varje patient är unik i sin ”minnes historia”.
Om rekonsolidering av minnet – det vill säga genom intervention förändras också mycket traumatiska minnen vid t.ex. vid PTSD….
”Minnesrekonsolidering är den process som möjliggör uppdatering av ett tidigare konsoliderat minnesspår efter dess återaktivering, genom återexponering för obetingade stimuli, betingade stimuli och/eller sammanhang (Nader och Hardt, 2009).” https://www.sciencedirect.com/topics/neuroscience/memory-reconsolidation#:~:text=Memory%20reconsolidation%20is%20the%20process,Nader%20and%20Hardt%2C%202009).
.. ”I slående kontrast till detta visade Nader och kollegor i sina banbrytande studier om rekonsolidering att blockering av ny proteinsyntes omedelbart efter minneshämtning stör det långsiktiga underhållet av det uttryckta minnet, vilket lämnar minne som inte hade hämtats intakt (Nader et al., 2000a). Denna riktade amnesi har lett till intresse för rekonsolideringsblockad som en potentiell terapi för störningar i maladaptivt minne, såsom posttraumatiskt stressyndrom och missbruk (Nader et al., 2013, Schwabe et al., 2014). Således hade standardantagandet inom inlärnings- och minnesområdet varit att PKMζ-hämning och återkonsolideringsblockad störde minnesunderhållet genom fundamentalt olika mekanismer. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0361923023000321#:~:text=In%20striking%20contrast%2C%20Nader%20and,et%20al.%2C%202000a).
Dagen då jag sa till Karim Nader: ”Gör inte studierna”
– Karim Nader förändrade minnesforskningen genom att återuppliva intresset för det i stort sett bortglömda ämnet om manipulationer av minnet efter hämtning. I den här artikeln sammanfattar jag händelserna som ledde fram till hans banbrytande studie i mitt labb om så kallad minnesrekonsolidering, och effekterna av den studien på fältet … Entusiastiskt berättade Karim för mig att vi hade den perfekta hjärn- och beteendemodellen för att testa rekonsolidering. Jag sa: ”Vad är det där?” Han sa att om vi blockerar proteinsyntesen i amygdala flera dagar efter inlärningen, kommer råttorna nästa dag inte att kunna komma ihåg och kommer inte att frysa. Jag sa att det inte finns en chans att det kommer att fungera. Han gick nedslagen därifrån och sa ingenting om det på en månad. Sedan kom han in med ett leende på läpparna och sa: ”Det fungerade.” Jag sa: ”Vad fungerade?” Han sa att han och Glenn hade blockerat rekonsolidering i amygdala. Jag fick äta upp mina ord. Bravo Karim. Vi publicerade resultaten i Nature (Nader et al., 2000a).” https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0361923022002052
Ett exempel är
”Minnesrekonsolideringens roll i EMDR-terapi Minnesrekonsolidering är en kritisk process som sker när minnen återkallas och sedan lagras igen i en uppdaterad form. Under en EMDR-session, när en individ återkallar ett traumatiskt minne, hämtas minnet från långtidslagringen.” https://kimberlyperlin.com/exploring-the-science-behind-emdr-therapy-how-it-rewires-the-brain/#:~:text=The%20Role%20of%20Memory%20Reconsolidation,retrieved%20from%20long-term%20storage.
Men i mitt arbete lägger jag till fler ”verktyg” från vår verktygslåda till EMDR samtidigt som jag använder psykofysiologiska mätningar för att SE förändringar i uppmätta parametrar, och även ge återkoppling till patienten om resultaten. Vanligtvis efteråt medan integrerad realtid biofeedback kan förhindra effektiva resultat medan procedurerna är komplexa och lätt störs. Men det är möjligt men komplext och det finns en risk att det hindrar att man får effektiva resultat
Några exempel …. kommande