Huvudbudskapet
är här inte ”patienten som hjälplöst fogande sig” utan ”Patienten som rimligen kompetent utbildad resurs och medarbetare i egen rehab” är en förutsättning för dagens och framtidens effektiva hälso- och sjukvård där ohälsohypotesdiagnostik och intervention leder till hälsoprevention som ett följdresultat av de kliniska insatserna!
Kanske bör nedan i första hand riktas emot de som bestämmer vad/hur olika utbildningar skall innehålla/genomföras – liksom ansvariga politiker? Men jag hoppas dock några intresserade kliniker och patienter läser nedan!
Introduktion:
A: Eftersom jag arbetat sedan jag började mitt kliniska arbete utifrån ”Patienten som rimligen kompetent utbildad resurs och medarbetare i egen rehab”, börjar med att kort presentera några (inte alla) avgörande moment ,som jag ser det, för att förverkliga det som jag anser är avgörande för en effektiv, långsiktigt ”verkande” vård. Alltså inte bara lösa de symptom/problem/dysfunktioner som patienten söker för utan också bygga in ”Livsstilsrelaterade strategier” för att undvika återfall men också generellt positivt påverka framtida hälsan rimligen!
- Anpassad utbildningen är ett måste av många skäl, av vilket detta underlätta kommunikationerna vid den enskilda utredningen (där data förklaras) och (samplanering av) interventionsinsatser/behandlingen där patienten viktiga roll ingår! Jag gjorde alltid utbildningen i grupp (iakttagande personlig integritet) och blandade ofta olika (väl planeringsfungerande) patientpopulationer eftersom jag också fokuserade på gemensamma faktorer – något verkligen fodrar fingertoppskänsla efter erfaren handledning)
Ovan strävar till att patienten skall känna sig aktivt medverkande, t.ex. vid blodtrycksgrupper, (a) vänder upp och ner på problemen, (b) använder enkla metaforer innan jag gör in på rimligt angelägna kunskaper samt (c) ”Hur skall vi skaffa oss högt blodtryck”, samt (d) patienter mäter trycket på varandra med dynamiska verktyg som reflekterar systoliskt blodtryck, men också med blodtrycksmätare – för att avdramatisera eftersom många känner smärta vid stansning, vilket i sig påverkar blodtrycket, där systoliska trycket kan snabbt bli för högt – blixtsnabbt! Vitrocksyndromet är ett känt fenomen, eller hur? Hjälper inte byta färg på rocken!
- Alltid börjar patienterna i väntrummet att fylla i ett frågeformulär (vid första besöket har man fått det innan för att fylla i hemma, ganska omfattande för att ge en översikt också över livsstilsrelaterade beteenden), vid återbesök där man svarar på frågor om symptom/problem utvecklingen samt sina egna insatser samt frågor som dykt upp sedan sista besök (antecknas innan hemma!) eller just i väntrummet.
- Medan min assistent koppar upp patienten i vårt psykofysiologiska laboratorium, läser jag igenom svaren, så jag är beredd. Börjar då med att klargörande diskutera med dem det de skrivit! Min tanke är att därvid också träna dem som blivande ”doktorander*” – för mig var det viktigt att patienten kände sig trygg med att jag var VÄLINFORMERAD om patientens situation/problem/symptom/ och inte ”hur var det här då” (trots det fanns en remiss, som inte alltid var så klarläggande)?
- Vi hade också möjlighet att ringa till vår mottagning (fanns ej då dagens digitala möjligheter), där de kunde ge ”akuta meddelanden” som de fick snabbt svar på alternativt inlagd akut tid)
B: Går inte in på olika utformningar inom olika kliniska områden – men jag är medveten om att strävande liksom mina ovan förekommer!
Ovan förutsätter ett arbetssätt som möjliggöra ovan sätt att arbeta – alltså ett systemrelaterat (regelverk baserat?) intränat sätt att arbeta! Har man inte tränat detta, så kan det bli konstlat och alla förlorar. Alltså ligger förutsättningarna i princip inte på själva klinikern utan på (de som bestämmer) utbildningen!
Diskussion
Eftersom jag representerade (och fortfarande representerar) ett nytt område, utan utbildning i Sverige, så kunde jag ställa krav på arbetsförfarandet! Känns alltså litet orättvis mot alla kämpande, välmenande, engagerade kliniker! Men jag skriver ovan, eftersom jag anser att det finns många fördelar att strukturera om många utbildningar! Kanske den viktigaste vinsten är att patienter lär sig att ”sköta sin hälsoutvecklingen” (vanligen, min erfarenhet) effektivt och därmed vinner hälsa (undvikande alla problem som ohälsa innebär inklusive svåra symptom) men också att det blir mindre besök. Blir det besök så kan man bygga på patientens egen KOMPETENS!
Tacksam för synpunkter på ovan till
Info(a)stressmedicin.se